Tjära ansågs vara ett impregneringsmedel, även om det närmast är ett ytbehandlingsmedel; den absorberas ju knappast av träet. Man fruktade att de undersökningar som biociddirektivet krävde skulle kosta upp till flera miljoner euro. Då låg just användningen av talltjära i till exempel spåntak i vågskålen, snarare än tillverkningen av tjära, intjärande av rep eller tjärpastiller.
Tallskogens svarta skatt
Tjärdalen tänds på flera ställen nära marken samtidigt. Dalens ”fåll” täcks med torv först efter att dalen har tänts ordentligt. Foto: Jani Puhakka.
Förbjuder EU användningen av tjära? År 2003 beredde Europeiska Unionen ett projekt för kartläggning av biocider, alltså ämnen som är avsedda för bekämpning av skadliga organismer. Exempel på biocider är desinfektionsmedel och rötskyddsmedel. Ingreppet i den urgamla tjäran, som är bekant för alla finländare, orsakade ett betydligt nyhetstumult och bidrog knappast till EU-optimism just då. Tjära avsågs emellertid inte förbjudas i något skede.
Uppstapling av tjärved var noggrant arbete. För att tjärdalen ska brinna så jämnt som möjligt ska den vara lika tät överallt. Foto: Nanna Kymäläinen.
Då sökte man dispens för tjära tack vare Museiverkets och andra aktörers aktiva verksamhet och i undersökningarna som dispensen krävde (2003–2005) konstaterades att tjära undgår de krav som ställts på biocider. Glädjen över den fria tjäran var dock kortvarig eftersom EU:s kemikalieförordning REACH trädde i kraft den 1 juni 2007. REACH-förordningen är Europaparlamentets och Europarådets förordning om registrering, utvärdering, tillståndsprövning och begränsning av kemikalier. Alla kemikalier som man tillverkar eller importerar till landet i mängder om minst ett ton per år ska registreras. Registreringen kräver en utredning om ämnenas farliga egenskaper, användningssätt och säkra hantering. I regel utförs registreringen i samarbete mellan tillverkarna och/eller importörerna av kemikalien i fråga, endast en registrering krävs per ämne.
Tjärved som staplats upp i en tät hög täcks med torv. Torvskivorna stöds med färska björkpinnar. Ovanpå samlar man ofta ännu ett lager jord. De olika lagren gör dalen tät så att den brinner så kontrollerat som möjligt. Foto: Jani Puhakka.
I början av 2000-talet uppskattades att det finns cirka 30 professionella småföretagare som bränner finländsk tjära. Därutöver sysslar många hembygdsföreningar, byaföreningar och motsvarande uppvisningsmässigt med tjärbränning, men för dem underskrider mängden tjära ett ton om året. Små professionella aktörer kunde dock inte göra registreringar, så man lyckades förhandsregistrera tjäran i samarbete mellan Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral (STTV), Museiverket och andra aktörer år 2008. Den egentliga registreringen ska vara gjord tio år senare, den 1 juli 2018.
Dalmästaren Matti Koistinaho hugger vedklabbar för att tända tjärdalen. Foto: Jani Puhakka.
Arbetet omfattar åtskilliga laboratorietester och -definitioner, mycket pappersarbete och talrika möten. Man lyckades inte längre engagera fler än tre aktörer, och föreningen Eläköön terva 2015 grundades till ekonomiskt stöd för dessa. I bakgrunden medverkade igen delvis samma parter, såsom Kyrkostyrelsen, fackorganisationen Kemianteollisuus ry och Museiverket, samt ett antal privata aktörer som brann för temat tjära. Föreningen var avsedd att förutom att finansiera registreringsprocessen på cirka 200 000 euro, också föra kampanj för upprätthållande och främjande av tjärtraditionen. I september 2017 fortskrider registreringen väl och finansieringen är nästan klar också!
Erkki Pöyskö har lärt sig dalmästarkonsten av Matti Koistinaho. En kunnig dalmästare ser hur tjärdalen brinner till exempel på mängden rök och dess färg. Foto: Jani Puhakka.
Med andra ord är det även i fortsättningen tillåtet att bränna tjära i den nuvarande och även i större utsträckning. Dessutom får tjära som bränts av tallar en närmare definition, vilket gör att man tryggare kan leta efter en äkta produkt i butikshyllan i fortsättningen. Om tjära som producerats utomlands fyller samma kriterier för ämnesidentitet kan den också användas som äkta tjära.
Den mångsidiga tjäran har använts i Finland i flera hundra år för behandling av trä- och metallytor i byggnader, färdmedel och verktyg, vid hudvård samt som läkemedel för både människor och husdjur. Tidigare kunde man avnjuta tjära som sådan till exempel som botemedel mot hosta och andra besvär men nuförtiden är den närmare bara en smak i pastiller, glass och snapsar.
Tjärdalen kontrolleras och regleras enligt dalmästarens instruktioner genom tilläggssyre. Man gör lufthål i locket eller öppnar torvlagret. Ibland tätas högen genom att den klubbas. En tjärdal som brunnit jämnt ger mer tjära. Foto: Nanna Kymäläinen.
Kommentar