Skydd av kyrkor från sjalvstandighetstiden

För kyrkor har man under årtiondenas lopp satt upp olika arkitektoniska och stadsbildsmässiga men också funktionella och samhälleliga mål. Man har ställt stora förväntningar på varje kyrkobyggnad och satt upp mål som avvikit från det dagliga byggandet. Den heliga stämningen har åstadkommits med olika medel under olika tider. Den kan lika väl bli till av höga salar eller färgstarka ytor som av ljus och sköra material. I de skyddade kyrkorna bevaras kunskapen om dessa mångahanda lösningar och tolkningar av det heliga. 

Man ville lyfta fram utvalda drag i kyrkor som byggts efter 1917 som exempel på tidsperiodens mångskiftande kyrkliga arkitektur. Syftet med skyddsförslagen var att skapa förståelse för särdragen hos också andra kyrkor av motsvarande ålder.

Den skyddsförteckning över nyare kyrkor som skyddsförslagen byggt på kom till genom samarbete vid Museiverkets byggnadshistoriska avdelning. En särskild roll spelade dock forskaren Marja Terttu Knapas som också ansvarade för produktionen av publikationen om finländsk kyrkoarkitektur under 1917–1970 som kom ut 2006.

Valet av skyddsobjekt byggde på en omfattande utvärdering av nyare kyrkoarkitektur och på expertsamtal. Urvalskriterierna var arkitektonisk och konstnärlig kvalitet, historiskt värde, ändringar i liturgiken eller de teologiska synpunkterna, tidstypiskt formspråk, internationella intryck, innovativa tekniska lösningar, byggherrens bakgrundsorganisation samt kyrkans ställning i stads- och landskapsbilden.

Beredningen av skyddsförslagen omfattade också begäran om utlåtanden från ägarna, det vill säga församlingarna. Efter remissen gjorde Museiverket till slut förslag om 44 kyrkor. Begravningskapell och de nyaste kyrkobyggnaderna som blivit färdiga efter 1970 lämnades utanför granskningen, vilket dock inte betyder att de skulle representera ett mindre viktigt fält inom den kyrkliga arkitekturen. Man önskade att urvalet av skyddade byggnader ska kompletteras i framtiden bland annat med exempel på yngre kyrkor i förorter.

Kyrkliga byggnader från tiden före 1917 är skyddade direkt med stöd av kyrkolagen. Kyrkostyrelsen kan besluta att en kyrklig byggnad som tagits i bruk i ett senare skede ska förklaras skyddad, antingen på eget initiativ eller på initiativ av en församling, domkapitlet eller Museiverket (se webbplatsen för evangelisk-lutherska kyrkan i Finland).

För alla planer som inbegriper väsentliga ändringar i skyddade kyrkliga byggnader, även ändringar i fråga om användningssyfte och rivningsprojekt, ska Museiverkets utlåtande begäras.