Skattjakt eller ansvarsfull hobbyverksamhet - metallsökning som medborgarnas fritidsintresse

Redan på 1980–1990-talet utövades metallsökning i viss utsträckning i Finland, men på den tiden var det oftast bara en liten krets som kände till hobbyn. Under 2000-talet förändrades situationen och metallsökning som hobby blev allt vanligare, något efter den internationella utvecklingen. År 2014 började metallsökning som hobby intressera också forskare. Under året gjordes tre enkätundersökningar vars syfte var att producera systematiska data om metallsökning som hobby och frågor relaterade till den. I Museiverkets undersökning pejlade man på bred basis arkeologiernas och medborgarnas tankar. De undersökningar som utfördes av Åbo universitet och Esbo stadsmuseum var å sin sida mer begränsade.

Undersökningsresultaten gav en bra bild av metallsökning som hobby. I större skala är den ett fenomen som hade stor genomslagskraft särskilt på 2010-talet. Ett av skälen till att hobbyn har blivit allt vanligare är bland annat att tillgången på metalldetektorer har blivit bättre. Dessutom påverkas metallsökningens popularitet av internationell och inhemsk information om den, som sprids via olika webbaserade forum, samt olika TV-program. I dem betonas spänningen och jakten på skatter. Någon förtrogenhet med det gemensamma kulturarvet och kulturkapitalet varken framförs eller främjas knappast i dem.

För entusiasterna är metallsökning ofta en källa till spänning och glädje. Många söker efter moderna pengar och smycken i parker, på stränder och i utomhusområden. En del är historieintresserade och letar främst efter gamla platser och föremål. De som är intresserade av att söka minnen efter krigstiden utgör en grupp för sig. De som är mer erfarna i sin hobby strävar även efter att förbättra ansvarsfullheten. Bland annat söker de sig till aktivt samarbete med forskare och myndigheter. Dessutom följer de lagstiftningen och tar hänsyn till markägarna.

Metallsökning som hobby har flera olika effekter. Som bäst producerar den ny information om det förgångna, såsom om olika föremål och människans verksamhetsställen. Den ökar även uppskattningen för kulturmiljön och intresset för historia. I idealfall söker och kartlägger entusiasterna information tillsammans med experter som arbetar med att forska i och värna om det förflutna.

Hobbyn har även negativa konsekvenser. I sin mest allvarliga form syns det i form av skadegörelse på fasta fornlämningar som är fredade enligt fornminneslagen (295/1963). Ibland beror skadegörelsen på okunskap. Som värst är det ett resultat av en medveten utgrävning som kan vara förknippad med strävan efter ekonomisk vinning. I sådana fall utnyttjas det gemensamma kulturkapitalet för ekonomisk vinning genom att fynden säljs eller utnyttjas på något annat sätt som ger monetära fördelar. Då glöms det bort att kulturarvet är vår gemensamma egendom, som vi värnar om som bevismaterial som minner om det förflutna. Medveten skadegörelse på fasta fornlämningar och olaglig försäljning av artefakter minskar vårt kulturella kapital. Dessa fenomen förekommer även på bredare basis internationellt. Till följd av dem förstörs också tidigare människors verksamhetsställen.

En viktig del av metallsökning som hobby är olika tänkesätt. Entusiasten kan tycka att det allra viktigaste är metallföremål och att hitta sådana. I dessa fall är användning av metalldetektorn och grävande i marken endast sätt att göra fynd. För experten är intresset främst riktat till informationshelheten i marken, det vill säga olika fynd, deras placering och förhållande till varandra och kulturlagren i marken samt lämningar av konstruktioner. Tillsammans avslöjar de mer om platsen, användningen av föremålen och människans verksamhet än vad enskilda föremål som grävts fram ur marken någonsin kan göra.

Experten vet också att när hen gräver i marken, förstörs också den informationshelhet som berättar om det förgångna oåterkalleligt. Därför strävar hen efter att i samband med den arkeologiska utgrävningen observera och bevara olika bevis på människans verksamhet i det förflutna genom att anteckna, rita och fotografera. I fornminneslagen har man också uppmärksammat det faktum av information om det förgångna försvinner i samband med utgrävningar. Enligt lagen får den upphittade artefakten inte rengöras på något som helst sätt. Vidare ska utgrävningen av fyndplatsen genast avslutas om artefakten ligger djupare än i jordens ytlager eller i ett kärr, eller om det på fyndplatsen finns tecken på fasta fornlämningar. Dessutom stadgas det att äganderätten över artefakten avgörs genom ett särskilt myndighetsförfarande.

Metallsökning som hobby är gemenskapligt och mångformigt, och för samman många olika typer av människor. Den kan till exempel vara en hobby för hela familjen. Utöver enskilda entusiaster och vänner som tillsammans utövar metallsökning som hobby har det börjat bildas olika grupper och organiserade föreningar. Att utöva metallsökning som hobby på ett ansvarsfullt sätt med hänsyn till samhällets normer, lagstiftningen och andra människor, är i likhet med andra hobbyverksamheter också ett sätt att tillbringa sin fritid på och en källa till rekreation. Intresset skapar inte problem för andra människor och skadar inte natur- eller kulturarvet.