Museiverket och arbetsministeriets arbets- och näringscentraler i Södra Savolax och Sydöstra Finland inledde 2002 ett projekt i syfte att restaurera krigskanalerna. Målet var att trygga bevarandet av kanalerna. Man hade som avsikt att sätta kanalerna i stånd och göra dem till fungerande och lockande sevärdheter och minnesmärken efter den gamla finska tiden genom att förbättra deras tillgänglighet och stödja båttrafiken via dem. När projektet blev färdigt 2008 hade kanalerna restaurerats och blivit fungerande och lockande mål för kulturturism. Kanalerna hade utvecklats som sevärdheter bland annat genom att båtleden via kanalerna stöddes och tillgängligheten förbättrades. Till exempel i omgivningen kring Kukonharjukanalen byggdes ett nätverk av arkeologiska stigar.
Restaureringsprojekt av Suvorovs kanaler 2002–2008
Saimenflottans kanaler låg länge helt bortglömda. Iståndsättningen skulle inledas med omfattande terrängutredningar. Dykare dokumenterade konstruktionerna under vatten. Med hjälp av växtlighetsinventeringar sökte man efter växtarter från sekelskiftet mellan 1700- och 1800-talet. De arkeologiska objekten på stränderna inventerades 2004. Det har bevarats samtida kartor över samtliga kanaler. Dessa kartor beskriver noggrant den omgivande miljön. Där kan man se hur det vid kanalernas stränder och i den närmaste omgivningen har stått talrika ämbetshus, kaserner och andra bostadsbyggnader, butiker, bastur m.m.
Kanalernas ursprungliga konstruktioner har bevarats i Käyhkää, Kukonharju och Telataipale. Kutvelekanalen breddades i början av 1900-talet för ångfartygstrafik och flottning. Samtidigt förstördes de gamla kanalkonstruktionerna. På stränderna längs den nuvarande Kutvelekanalen finns dock fortfarande några rester efter byggnader och vägar i ett kanalsamhälle från sekelskiftet mellan 1700- och 1800-talen. Även befästningarna från andra världskriget på platsen berättar sin historia om Kutveles ställning som en viktig färdled.
Källa
Hakala, Tuula 2012: Suvorovin kanavat. Venäjän Saimaan laivaston sotakanavien restaurointihanke 2002–2008. Museovirasto 2012.
Kommentar