På spaning efter fornlämningsregistrets rötter

I början av 1990-talet utvecklade statsförvaltningen bland annat ett fastighetsdatasystem, och i samband med detta hade man grundat ett försöksprojekt för fastighetsdatasystemets planeringsdel kallat KISKO. Genom planeringsdelen ska man koppla ihop olika ämbetsverks information om markanvändning, inklusive fornlämningar.

I slutet av 80- och början av 90-talet var tekniken inte särskilt väl lämpad för samarbete mellan olika system. Det öppna datasystemet och den nationella servicekanal som förverkligas inom kort gör äntligen det som varit under planering i drygt 25 år tekniskt möjligt.

Museiverket hade dock ett stort behov av IT-baserad lagring och man började utveckla registret över fornlämningar för sådant bruk. I början av 1990-talet var registret en databas som bara användes av några få personer. Till en början samlades informationen i en prototyp som hade utformats i samarbete med miljöministeriet. År 1996 förnyades databasen, och man skapade en plattform för informationen sådan som man fortfarande ser den i registret över fornlämningar. Eftersom sparandet av information i praktiken började från noll, innebar arbetet under de första åren i huvudsak inmatande av data. I takt med att mängden information ökade började registret så småningom bli ett vardagsverktyg för de personer som ansvarade för skyddet av fornlämningar.

Internet, en användbar uppfinning även för spridande av information om fornminnen

Den teknik som användes före internets tidevarv begränsade i synnerhet samanvändningen av information. Situationen blev bättre när registret över fornlämningar flyttades till en plattform med webbteknik år 2002. Alla anställda på Museiverket kunde nu bläddra i registret på vilken dator som helst på arbetsplatsen som hade en webbläsare.

År 2004 öppnades webbplatsen Museoverkko, som inledningsvis gav museernas personal möjlighet att förutom andra databaser även bläddra i registret över fornlämningar. Hela datasystemet för kulturmiljön, inklusive registerportalerna, förnyades tekniskt år 2008. Samtidigt försökte man uppfylla de nya krav som internet fört med sig gällande informationens tillgänglighet elektroniskt, och användargruppen utökades med bland annat forskare, studerande och olika myndigheter. Följande år såg ett mycket efterlängtat helt öppet register över fornlämningar på internet äntligen dagens ljus.

I början av 1990-talet var det endast de personer inom Museiverket som ansvarade för skyddet av objekten som kunde spara information i registret. Att sammanställa information om tusentals fornlämningar och mata in den in registret var ett enormt projekt. Därtill skulle informationen också uppdateras. Utvidgandet av rätten att fylla i information till Museiverkets fältarkeologer innebar en förändring i produktionen av ny information, som hade en positiv inverkan på registrets aktualitet. Numera kompletteras registret även av arkeologer som utför myndighetsuppgifter på landskapsmuseerna.

Materialet öppnas upp och intresset ökar

I takt med att möjligheterna att bläddra i fornlämningsregistret har utvidgats har även mängden respons angående objekten ökat. På så sätt har medborgarna via internet bidragit med mer information till registret. Omkring tre gånger i veckan fyller någon i och skickar in responsformuläret för fornminnesobjekt. Mängden respons är med andra ord liten men jämn. De som skickar in respons brukar exempelvis kommentera objektens läge, meddela om förändringar i miljön jämfört med beskrivningen i registret och be om mer information.

Intresset för fornlämningar är ganska stort, vilket syns i användningen av registret. År 2016 bekantade sig 30 000 användare med fornlämningsregistret på internet i genomsnitt i tre och en halv minut var. Öppna data med geografisk information har laddats ner knappt 1 800 gånger och karttjänsten i Paikkatietoikkuna används i praktiken kontinuerligt för att titta på information om fornlämningar.

År 2017 gjordes uppgifterna om fornlämningar på kartan tydligare. Kartvyn blir en central del av det nya användargränssnittet, som görs mer användarvänligt för användare av mobila enheter. Även materialets tillgänglighet genom användargränssnittet utvecklas.