Orijärvi i S:t Michel – silverpengar och forntida åkrar från vikingatiden

I området växte dock mörk svavelblomma som är känd som en kulturindikator och som ofta växter på järnåldersobjekt i S:t Michelstrakten. Silverpenningen ledde till omfattande arkeologiska undersökningar 1999, 2000, 2002, 2003, 2005 och 2006. Under undersökningarna hittade man den första gömman med silverpengar från vikingatiden i S:t Michel, en boplats från järnåldern, ett eventuellt gravfält samt fem forntida åkrar. Att forntida åkrar som daterades till järnåldern hittades i kärnområdet för svedjebruket tvingade arkeologerna att omvärdera utvecklingsförloppet i järnålderns ekonomiska historia.

I Orijärvi har man hittat sammanlagt 142 silverpengar eller fragment av sådana. Majoriteten av dessa penningar hittades under det första undersökningsåret 1999. Nästan alla pengar kan tillräknas en och samma gömma. Gömman hade då åkern plöjdes spridits ut på ett område om några ar av åkern. Största delen av mynten var tyska, men bland pengarna fanns även engelska mynt samt ett sällsynt arabiskt silvermynt. Största delen av mynten kan dateras med ett par års noggrannhet, antingen tack vare penningtypen eller enligt de makthavare som låtit prägla mynten. Största delen av mynten härstammar från skiftet mellan 900–1000-talen. Den tidigaste möjliga tidpunkten då mynten kan ha gömts är 1014 e.Kr., men de torde ha dolts vid boplatsen i Orijärvi ett par årtionden efter det här datumet.    

Fornåkrarna är lämningar efter tidigt åkerbruk. De kan oftast identifieras enligt sina korsformade plogspår som skiljer sig från den rena alven. Det finns kända fornåkrar från järnåldern på ett tjugotal platser i Finland, så det är inte frågan om någon värst vanlig typ av fornlämning. Orijärvi är unikt även i fråga om antalet fornåkrar, eftersom man hittat hela fem fornåkrar där. Storleken på de äldsta åkrarna varierade från ett par ar till cirka åtta ar. Åkrarna bildar två olika helheter. På varje åker gick det att se olika användningsfaser, dvs. ibland har åkrarna legat i träda eller använts för bete. I de prover som tagits från de olika åkerskikten har man i huvudsak hittat förkolnade korn av korn, men på åkrarna har det även vuxit kubbvete, vete och råg. Enligt radiokoldateringar utförda på kornen har åkrarna tagits i bruk senast på 600-talet e.Kr. och de har använts i ett streck fram till 1400-talet e.Kr. – eventuellt längre. Största delen av koldateringen av kornen ligger dock kring vikingatiden (800–1050 e.Kr.). 

I områdena mellan fornåkrarna hittade man lämningar efter en boplats från järnåldern och medeltiden. Till strukturerna vid boplatsen hör bl.a. olika eldstäder, avfallsgropar och en brunn. Radiokoldateringen av den träkonstruktion som hittades på botten av brunnen i Orijärvi daterar brunnen till tiden för korstågen, dvs. till 1100-talet. Brunnen i Orijärvi är således den äldsta brunnen som påträffats i Finland. Utöver boplatslämningar hittade man i området konstruktioner som påminner om gravar. De innehåll inga fynd eller ben som skulle ha bevarats. I den ena fanns en stenkonstruktion som bildades av en plansten. En del av det rikliga fyndmaterialet i Orijärvi, bl.a. fragmenten av bälten med bronsdekorationer, kan komma från de sönderplöjda gravarna. Till fyndmaterialet från Orijärvi hör rikligt med bronssmycken, pärlor och fragment av lerkärl som tillhör den yngre järnåldern. Föremålen från Orijärvi uppvisar säregna drag. En del av föremålen kan ha tillverkats lokalt.