Observationer av det kyrkliga landskapet

I markanvändnings- och bygglagen har problem lösts genom förfaranden för deltagande, växelverkan och bedömning. Samtidigt har vetenskaplig information eller information som baserar sig på myndighetsexpertis förlorat sin ställning i samhället. Rättspraxis som hänför sig till lagstiftningen etablerar dock närmare begreppsinnehåll för de flexibla normerna.   

Kulturmiljöer ses ofta som helheter som tål till och med betydliga ändringar. Ändringens eller de därmed anknutna konsekvensernas berättigande motiveras ofta med ändringar som samma objekt redan tidigare genomgått. Detta betraktelsesätt har kunnat spåras även i ändringssökanden gällande kulturmiljöer av riksintresse. Intressanta lagtolkningar har i detta avseende också gjorts om beslut som gäller kyrkolandskap.

Medeltida kyrkolandskap och moderna funktioner

I Sibbo förblev den medeltida kyrkans förhållande till den omgivande miljön så gott som oförändrat i åtminstone 500 år när det gäller dess historiska och funktionella grundläggande struktur. Kyrkan med klockstapel och kyrkogård som tillägnats den helige Sigfrid ligger mitt i bebyggelsen och omges av prästgårdens kyrkoåker och längre ner på åstranden en kyrkoäng, vilka förblivit huvudsakligen obebyggda. Sibbo kommun begärde i samband med generalplaneprocessen 1999 Museiverket om ett utlåtande om de åtta alternativa platserna för en ishall i kyrkbyn. Enligt Museiverket krävde skyddsintressena att man inte uppför sådana byggnader eller konstruktioner i kyrkolandskapet eller i kyrkornas frisiktsområden som i fråga om sin skala eller sina funktioner dominerar eller ändrar kyrkolandskapet eller strider mot det. Också miljöcentralen bedömde att det nationella skyddsintresset är primärt. Med tanke på kulturmiljön var målet att det landskapsrum som öppnar sig från kyrkan ska hållas öppet och obebyggt både mot kaplansprästgården, över Kervovägen mot söder samt över Sibbo å och Oljevägen mot öster och sydost.

Sommaren 2003 lade Sibbo kommun fram ett utkast till en detaljplan för påseende. Utkastets avsikt var att uppföra en ishall med anknytande konstruktioner nedanför den medeltida kyrkan. Den gamla planen tillät inte nybyggnad men platsen var reserverad för idrotts- och rekreationstjänster och genom ett tjänsteinnehavarbeslut beviljats ett åtgärdstillstånd för en konstisbana. De effekter av hallbyggandet som presenterades i beskrivningen av planutkastet och som ansågs vara positiva skulle ha kunnat uppnås även på de övriga alternativa platserna i tätorten. De negativa effekterna gällde däremot just kyrkolandskapet av riksintresse.

Från utlåtanden till domstolsförhandling

Kommunen beställde en expertbedömning av landskapsvärdena i omgivningen kring kyrkorna i Sibbo av en professor i landskapsforskning vid Åbo universitet. Professor Häyrynen bedömde att de dittills genomförda ändringarna i närheten av kyrkorna var relativt små eller bara hade tillfälliga konsekvenser för landskapet. Han konstaterade att ishallen skulle ligga centralt i utsikten som öppnar sig mot väst från både den gamla och den nya kyrkan och täcka kyrkorna när man kommer från Oljevägen. Även om hallens synlighet i övrigt varierar ansåg Häyrynen att en konstruktion av planerad storlek skulle utgöra ett dominerande nytt element som skulle tävla med kyrkorna och vars stängande inverkan på ådalen inte kan hindras genom planering, såsom massafördelning, materialval eller planteringar.

Sibbo kommun höll sig dock till den detaljplanelösning som tillät kyrkolandskapet som byggplats för ishallen. I sitt utlåtande om detaljplaneförslaget konstaterade Museiverket och miljöcentralen i Nyland att planändringen inte uppfyllde innehållskraven avseende den byggda miljön, landskapet och värnandet om kulturvärden enligt 54 § i markanvändnings- och bygglagen eller skyldigheten att beakta de riksomfattande målen för områdesanvändningen enligt 22 § i samma lag. Fullmäktige godkände detaljplaneändringen och detaljplanen för ishallen den 7 mars 2005. Därefter överklagades beslutet hos förvaltningsdomstolen av bland annat miljöcentralen i Nyland, Museiverket och föreningarna Pro Nikkilän maisema ry och För Sibbo r.f. Både Museiverket och de regionala miljöcentralerna (senare NTM-centralerna) har överlag använt sin besvärsrätt väldigt sällan, Museiverket närmast bara när mycket viktiga riksomfattande skyddsintressen inte har tryggats tillräckligt bra i planlösningen.

Den plan Sibbo valt upphävdes i Helsingfors förvaltningsdomstol som ansåg att en högst cirka 10 meter hög, permanent byggnad på 3 200 kvadratmeter våningsyta skulle skilja sig tydligt från det omgivande obebyggda åkerlandskapet sett från så gott som alla väderstreck. Motiveringen var att planen inte beaktade de riksomfattande målen för områdesanvändningen och inte heller kraven på detaljplanens innehåll. Kommunen överklagade beslutet i Högsta förvaltningsdomstolen bland annat med motiveringen att en träningsishall skulle vara ett naturligt led i den historiska utvecklingen med tanke på idrottsparken som funnits i området i 50 år. Högsta förvaltningsdomstolen gjorde en terrängsyn på platsen den 9 januari 2007 och gav snart därefter ett beslut enligt vilket kommunen fick ersätta konstisbanan med en träningshall. I bedömningen konstaterades att det i planlösningen inte var fråga om att placera nya funktioner i planområdet. I detta avseende hade man iakttagit kravet på att utnyttja den befintliga samhällsstrukturen som ingår i kraven som ställs på planernas innehåll. Därutöver ledde en utredning om planprojektet och i synnerhet observationerna under synen, planbestämmelserna som styr byggandet samt anteckningen om bevarandet av trädbeståndet till högsta förvaltningsdomstolens beslut, enligt vilket områdets kulturhistoriska betydelse hade iakttagits tillräckligt bra vid utarbetandet av planen och att kommunens beslut inte var lagstridigt.

Vad ser man i landskapet?

Med tanke på processen och dess utfall är fallet med kyrkolandskapet i Sibbo inte unikt – kulturlandskapet och i synnerhet landskapets historiska struktur har flera gånger hamnat i en svår ställning till följd av domstolsbeslut. Vid planering av markanvändningen har man därmed beslutat att ”stympa” kyrkolandskapet och samtidigt den äldsta kulturmiljön med den största beviskraften på orten. Något som man fortfarande dock undrar över är bland annat synernas roll för beslutsfattandet. Till exempel kan snöblandat regn ibland begränsa observationer i praktiken, men de aktörer som deltar i syner kan också sakna vana för bedömning konsekvenser, i synnerhet landskapskonsekvenser. Särskilt svårt för alla parter är att beakta nackdelarnas kumulativa karaktär samt frågan om när området sist och slutligen når gränsen för sin förmåga att tåla ändringar.