Nationalmuseet som restaurerings- och ombyggnadsobjekt
Tomi Nikander
Nationalmuseet. Skyddskraven som har ställts på området förutsätter att ”byggnaden inte får rivas och att inga sådana tillbyggnads- eller ändringsarbeten får utföras som förstör fasadernas, yttertakens eller de inre utrymmenas kulturhistoriska värde eller stil. På tomten får man heller inte göra ändringsarbeten som förstör eller förändrar gårdsplanens ursprungliga karaktär. (Stadsplan för Helsingfors 13:e stadsdel). Foto: Agency Leroy Ltd.
Museibyggnaden – nuförtiden med namnet Nationalmuseet – som grundades under det autonoma Finlands storfurstendöme för att visa upp den finska statens museisamlingar är i en tillfälligt förbipasserande betraktares ögon ett byggnadsmonument som har bevarat sitt ursprungsutseende väl. Byggnaden är till sitt yttre till stor del likadan som när den färdigställdes år 1910.
Det nya auditoriet som byggdes i totalrenoveringen av Nationalmuseet år 2000. Foto: Museiverket.
Totalrenovering 1997–2000
Den första betydelsefulla restaureringen och tillbyggnaden i Nationalmuseet genomfördes inte förrän i samband med totalrenoveringsprojektet år 1997. Tills dess hade ändringarna varit tekniska förbättringar, förändringar av lokalernas användningsändamål och uppdelning eller sammankoppling av redan existerande utrymmen.
Under totalrenoveringen förnyades VVSE-tekniken och utställningslokalerna utrustades med modern förhållandehantering (temperatur- och fukthantering). Därutöver restaurerades eller ytbehandlades alla fönster och inomhusytor. Byggnadens takytor i skiffersten och koppar reparerades, fasadernas alla putsytor förnyades och på en del av stenfasaderna gjordes reparationsfogar.
De åtgärder som var mest synliga för besökarna är auditoriet med ett sluttande golv som bröts in på en tidigare utställningslokals plats på bottenvåningen. Under museets gårdsnivå placerades även nya utrymmen för föremålsförvaring, rekvisitaförråd och skyddsrum med en omfattning på cirka 700 m2.
Underjordiskt receptions- och underhållsutrymme 2010–2012
När musikhuset byggdes flyttades Tölövikens fordonsparkering till en ny grotta under marken. Genom parkeringsgrottan som skapades under Mannerheimvägen öppnades en möjlighet för Nationalmuseet att få en underhållsrutt direkt till museets källarutrymmen. Med hjälp av den snabba planeringsprocessen och finansieringen som möjliggjordes av undervisnings- och kulturministeriet kunde sprängningarna av de bergutrymmen som betjänade museet genomföras i samband med arbetet med Finlandia-parkeringen. Det skulle ha varit betydligt svårare, om inte omöjligt, att utföra sprängningarna i efterhand med hjälp av parkeringsgrottan.
Receptions- och underhållsutrymmet under museets gård betongsprutas. Foto: Soile Tirilä, Museiverket.
I grottan fick man ett varmt och låsbart lastområde för museets servicetrafik samt förråds- och förvaringsutrymmen till stöd för verksamheten. Dessutom fick man en skyddad passage mellan museet och konserveringsinstitutet som ligger på samma tomt. Utbyggnaden kunde genomföras utan att sänka de byggnadsskyddande värdena, eftersom det enda som syns av utbyggnaden ovan marken är ventilations- och teknikschaktets ände. Grottprojektet hade en omfattning på 3 000 m2.
Totalrenovering och restaurering av museets torn 2016–2017
Totalrenoveringen av museets torn hade ansetts vara nödvändig redan på 1990-talet. Tornets bärande tegelmur hade blivit blöt av vatten som sugits in genom fasadstenarnas fogar och vattnet rentav sipprade in i tornets nedre utrymmen. Reparationen av tornet fick inte plats i den strama budgeten för totalrenoveringen år 1997. När Senatsfastigheter tog över ägandet av museibyggnaden år 2012 kunde denna konstruktion äntligen renoveras.
Totalrenoveringen krävde att fasadens granitstenar togs bort och ventilationskanalerna pikhöggs i tegelmuren bakom stenbeläggningen. I tegelmuren installerades även värmekablar innan stenarna murades tillbaka. Den tunga operationen har varit den allra tuffaste åtgärden hittills för den skyddade byggnadsstommen. Sporrande exempel var goda erfarenheter vid liknande renoveringsarbete i bland annat Berghälls kyrka och på Helsingfors järnvägsstation. Inom ramen för restaureringen av tornet kunde även täljstensdelarna runt huvudingången samt huvuddörren konserveras.
Museitornets originalstenbeläggning muras tillbaka på plats tillsammans med installationen av nya ventilationskanaler, elvärmekablar och fästen av rostfritt stål. Foto: Tomi Nikander.
Museets utbyggnadsprojekt 2017–
Redan vid byggandet av Nationalmuseets byggnad visste man att det i framtiden skulle behövas ett ökat utrymme. De första skisserna på utbyggnad av byggnaden gjordes redan av de ursprungliga planerarna Herman Gesellius, Armas Lindgren och Eliel Saarinen. Saarinen skissade till och med upp en fasad för utbyggnaden i riktning mot Mannerheimvägen.
Nationalmuseets första utbyggnadsplan. Planritning och fasadskiss: Eliel Saarinen. Bild: Tomi Nikander.
Runt museet hade man redan när det byggdes begripit att reservera tomtutrymme för en nödvändig utbyggnad. Tomten har skapat möjligheter att komma med idéer om nya användningsändamål för området. Efter att museet blev klart har varje generation i museets historia utvecklat utbyggnadsprojekt, det ena finare än det andra.
Planerna har varierat från kontorslokaler för Arkeologiska kommissionens personal till nya utställningslokaler med utrymmen för förvaring av föremål. Inget utbyggnadsprojekt förverkligades dock innan år 1997, antingen för att planerna redan under projektplaneringen hade hunnit bli onödiga eller för att planerna hindrades på grund av exempelvis fasadnämndens motstånd. De flesta projekt kullkastades dock på grund av brist på kapital.
Fler förändringar på museets tomt utlovas även såhär under jubileumsåret för Finlands självständighet 2017. Man söker än en gång efter tidsenliga utbyggnadsplaner för museets efterlängtade utställningar och verksamhet för allmänheten och projektet förbereds tillsammans med Senatfastigheter. Målet är att förverkliga en ny typ av utbyggnadsdel som museet kan använda för att nå helt nya användargrupper. Planeringsarbetet för att förnya Nationalmuseet är alltså i gång igen.
Bild som illustrerar planeringen av de olika våningarna i museets underjordiska utrymmen. Bild: Tomi Nikander
Utbyggnadsplaneringar som gjorts för Nationalmuseet under olika tidsperioder
1904 Arkitekterna Gesellius, Lindgren och Saarinen: reservering på planritningen för utbyggnaderna av huvudflyglarna.
1919 Arkitekterna Armas Lindgren och Alarik Tavastsjerna: utbyggnadsflyglar runt de nya innergårdarna.
1930 Arkeologiska kommissionens arkitekt A. W. Rancken: utbyggnadsflyglar runt de nya innergårdarna.
1963 Arkitekt Aarno Ruusuvuori: utbyggnad under parkgården på huvudbyggnadens norra sida.
1964 Arkitekterna Heikki Havas och Maija Kairamo: Plan som gjorts inom tjänsten vid Museiverket där utbyggnaden sträckte sig till gårdens östra kant.
(1973–) Museiverkets förvaltnings- och forskningsavdelning flyttade ut ur Nationalmuseets huvudbyggnad och det nya centrallagret blev klart år 1981. Efter detta sökte man främst efter ökade utrymmen med utbyggnadsplanerna för att utveckla museets utställningslokaler.
1975–1982 Arkitekt Eero Raatikainen: plan för att täcka vedgården och göra om den till ett auditorium och under det ett utrymme för växlande utställningar. Dessutom skulle biutrymmen för konservering ha placerats mellan den norra flygeln och hallbyggnaden, huvudsakligen under marken. Planen förverkligades för hallbyggnadens del, som omarbetades till ett konserveringsinstitut.
1986 Inbjuden tävling: tävlingen vanns av Aarno Ruusuvuori, vars förslag användes som grund för vidare utveckling av planerna. Man tänkte huvudsakligen förverkliga utbyggnaden som en underjordisk byggnad under gården på huvudbyggnadens västra sida.
1997–2000 Arkitektbyrån Helander-Leiviskä, Finlands Arkitektförbund SAFA: planmässiga tillfälliga skydd för utställningsföremål, skyddsrum, auditorium, café och utrymmen för växlande utställningar färdigställdes.
Sammanställning av utbyggnadsplaner som gjorts för Nationalmuseet under olika tidsperioder. Bild: Tomi Nikander.
Källor:
Litteratur:
Suomen kansallismuseo, kansallisromanttisen kauden rakennusmonumentti. Helsinki, Museovirasto. Kopisto, Sirkka, 1981.
Otryckta källor:
Kansallismuseon tontin kokonaiskäytön suunnitelma. Hämeenlinna 11.11.1976, Museovirasto. Raatikainen, Eero, 1976.
Kansallismuseon laajennuksen kutsukilpailu. Arvostelupöytäkirja. Helsinki 30.3. 1987, Opetusministeriö.
Lisärakennus ja peruskorjaus, Perustamis- ja esisuunnitelma. Helsinki 1988, Rakennushallitus.
Kansallismuseon tarveselvitys. Helsinki 15.12.1993. Museovirasto.
Kansallismuseo, yhdistetty perustamis- ja esisuunnitelma. Helsinki 28.4.1995, Museovirasto.
Kansallismuseon laajennus / uusi vaihtuvien näyttelyiden sali. Diplomityö / TTY / Arkkitehtuurin osasto / Rakennussuunnittelun laitos. Nikander, Tomi, Helsinki 9.6.2004.
Kommentar