Fölisön som ett Finland i miniatyr

År 1922 hade Fölisöns friluftsmuseum funnits i drygt tio år och var mycket mindre än det är idag. Niemelä torp, Karuna kyrka, rökpörtet från Kaukola samt några mindre byggnader och bland annat båtar hade redan flyttats till ön. Friluftsmuseets grundare A. O. Heikel tog modell till sitt museiprojekt från Stockholm och Skansen, som grundats år 1891. Med inspiration från denna förebild ville han bygga ett ”Finland i miniatyr” genom att flytta typiska byggnader från de olika landskapen till Fölisön. Fölisöns friluftsmuseum är alltså inte en slumpmässig samling pittoreska byggnader, utan alla byggnader är noggrant utvalda.

Heikel arbetade målmedvetet för att förverkliga sin dröm, vilket krävde långsiktighet och driftighet. År 1922 fick museet två vackra österbottniska tvåvåningshus målade med rödmylla: Kurssi från Kuortane och Ivars från Närpes. Anskaffningen och flytten av dem krävde dock arbete som inletts redan flera år tidigare.

Vid sitt möte den 1 juni 1915 befullmäktigade Arkeologiska kommissionen A. O. Heikel att köpa Kurssi. Vägen dit hade innefattat letande efter ett lämpligt österbottniskt hus och utredningar. Köpet motiverades med bland annat ”mellantakets och fönstrens kvalitet samt den övre våningen som byggts endast i den ena änden”. Köpebrevet undertecknades den 9 juni 1915 och samtidigt förband sig köparen att frakta bort huset från Kuortane senast år 1919.

År 1918, mer än tre år efter att köpebrevet undertecknats, skickade Oskari Kivistö ett brev till A. O. Heikel med ett anbud på flytten. Utgående från sin erfarenhet varnade han för att huset som köpts men lämnats kvar på sin plats löpte en stor risk att ”ruttna”. Om byggnaden blir kvar på sin plats ”medför redan ett år många gånger väldigt stora skador... Därför bör man om man en gång vill rädda värdefulla och ovanliga (ofta unika) gamla byggnader för Finlands folk” skynda sig med flytten.

Flytten av byggnaden i praktiken

Att flytta på timmerbyggnader har varit vardag bland finländarna. Man har exempelvis flyttat på bodar och återanvänt timmer från byggnader som rivits. Tack vare knuttimringstekniken kunde friluftsmuseernas byggnader flyttas, och det är kanske därför som världens första friluftsmuseer utvecklades just i Norden.

Inför flytten ritade man av byggnaderna för att dokumentera dem, stockarna numrerades och ugnarna revs. Oskari Kivistö fotograferade rivningen av Kurssi i Kuortane år 1922, fyra år efter brevet till Heikel. Samma år, det vill säga sju år efter köpet, restes Kurssi gård till slut på Fölisön.

Friluftsmuseet är dock inte färdigt när byggnaderna har rests. De måste även inredas. I idealfallet används de föremål som ursprungligen funnits i byggnaden. Om sådana föremål inte är tillgängliga måste man använda möbler, textilier, kärl och andra föremål från samma region, tidsperiod och sociala miljö. I september 1923 reste dräktforskaren Tyyni Vahter, sedermera intendent för Fölisöns friluftsmuseum, från Helsingfors till andra delar av Norden för att samla in föremål. I museets arkiv finns resefakturan bevarad, med specifikationer och beskrivningar av vad utgifterna användes till. Under resan införskaffades föremål även till utställningen i Kurssi gård.

På friluftsmuseet berättar Kurssi gård om boendekulturen och sederna i det finskspråkiga Österbotten. Museibesökaren kan stiga in i huset och beundra exempelvis en österbottnisk eldstad eller höra guiden berätta om olika gamla föremål. Kurssi visas nu i en form som representerar 1900-talets början. För att upprätthålla denna illusion krävs stora satsningar på konservering av byggnaden och föremålen. Museibyggnader är inte annorlunda än vanliga byggnader, och det är livsviktigt att taken och grunderna är i gott skick.

När du besöker Fölisön kan du göra en tidsresa till en försvunnen kulturmiljö från landsbygden.

Fölisöns friluftsmuseum håller öppet årligen 15.5–15.9.