Astuvansalmi i Ristiina – Finlands största hällmålning

Vårt lands fjärde klippmålning hittade arkeolog Pekka Sarvas sommaren 1968 under en båtutflykt tillsammans med sin fru. Den första hällmålningen, i Vitträsk i Kyrkslätt, hittades 1917. Fyndet av den andra målningen, vid Juusjärvi i Kyrkslätt, lät vänta på sig ända till 1963. Den tredje hällmålningen hittades på ön Valkeisaari i Taipalsaari 1966. Astuvansalmi hällmålningar finns i tidigare Ristiina kommun, nuvarande S:t Michel, cirka 16 km ostsydost om Ristiina kyrka, på en brantstigande klippvägg vid stranden av Yövesi. Sett från sjön kan man urskilja skepnaden av ett stort människoansikte med nedsänkta ögon och haka. Det stora människohuvudet, en forntida berggud med nedsänkta ögonen, följer fridfullt vandrare på samma sätt som det har gjort i redan tusentals år.

Dokumenteringen av klippmålningarna gjordes genast, redan hösten 1968. Då utförde man också arkeologiska utgrävningar på terrassen vid foten av berget där målningarna fanns, varvid man hittade två fragment av en pilspets. Ett av dem var ett fragment av en skifferpilspets som daterades till slutet av stenåldern (3200–2400 f.Kr.), och det andra ett fragment av en pilspets med rakt fäste som daterades till tidig metallålder (1900–500 f.Kr.).

Vid dykningsundersökningar åren 1988 och 1990–1992 har man framför klippmålningarna hittat tre bärnstenshängsmycken med ett människoansikte samt ett med ett hål, som tolkats eventuellt vara en björn. Bärnstenshängsmyckena hittades på cirka 10 meters djup i bottenleran intill berget med hällmålningarna. Föremål med människoansikte är ytterst sällsynta bland föremålen från stenåldern i vårt land. Att man intill Astuvansalmi har påträffat tre sådana som offrats i vattnet berättar att platsen på sin tid var ett synnerligen kraftfullt, heligt berg. Att man intill Astuvansalmi har påträffat tre sådana bärnstenshängsmycken med människoansikte som offrats i vattnet berättar att platsen på sin tid var ett synnerligen kraftfullt, heligt berg.

Målningarna i Astuvansalmi sträcker sig över ett cirka 15,5 meter långt område. Bilden är den största och mest omfattande enhetliga hällmålningen i vårt land. Figurerna högst upptill på klippväggen finns cirka 11,8 meter och de nedersta cirka 7,7 meter ovanför Yövesis vattennivå. Ungefär en meter lägre ner finns spår av röd färg av vilka man inte har kunnat urskilja några figurer. Man har identifierat fler än 60 figurer på klippväggen, med teman av människor, djur, båtar och handflator. Tjugo av dem är älgfigurer. Den största älgfiguren har formatet 93 x 53 cm och den minsta 39 x 22 cm. På hälften av älgfigurerna finns en hjärtpunkt markerad. Med undantag för en figur är alla älgar riktade mot väster. I målningsfältet finns det också sjutton streckgubbsliknande människofigurer i storlek 25–50 cm. På tre människofigurer har man målat horn, och på en figur ögon. Huvudet på två människofigurer är cirkulärt. Tre av Astuvansalmis människofigurer är kvinnogestalter – ett i finsk klippkonst sällsynt karaktärsdrag. En gestalt är en kvinna som håller en båge, vilket är okänt i våra övriga hällmålningar.

Det finns också elva avtryck av handflator eller tassar på klippväggen. Ett av dem är ett synnerligen tydligt, mörkrött avtryck av högra handflatan i överdelen av målningsfältet. Dessutom finns det över tio bilder av båtar i målningsområdet, på vilka man med lodräta streck har avbildat en slags besättning.    

Hällmålningarna anknyter till föreställningsvärlden hos stenålderns människor och till deras andliga liv. Motiven har kontaktpunkter med den schamanistiska föreställningsvärlden hos fångstkulturerna i den norra barrskogszonen.

Figurerna har målats med en rödmyllefärg vars exakta sammansättning och tillverkningsmetod man inte har lyckats utreda. Målarfärgen har sannolikt tillverkats genom att hetta upp järnoxid och sedan lägga till fett, blod och kanske fågelägg som bindemedel. Rödmyllefigurerna har bevarats i tusentals år tack vare en hinna av kiseldioxid, dvs. silika, som har bildats ovanpå dem. Den skyddande, transparenta hinnan har uppstått från mineraler som lösts ur bergsytan.

Målningarna i Astuvansalmi kan med hjälp av historien över Saimens sjösystem dateras till tiden efter att Vuoksen sprungit fram (för cirka 5 700 år sedan). Bara de tre allra översta målningarna ligger högre än vattennivån för Stor-Saimen. Platserna för resten av målningarna har framträtt först efter att Saimens senaste utloppsfåra sprungit fram och då sjönk vattennivån snabbt med cirka 2,5 meter. Terrassen intill berget med klippmålningar blev synlig först cirka 1 000 års efter att Vuoksen bröt fram.

Största delen av klippmålningarna i vårt land är från den kamkeramiska perioden, 5 100–3 200 f.Kr. Det aktivaste skedet inom Saimens vattensystem förefaller ha infallit under perioden 3 600–2 500 f.Kr. De yngsta målningarna i vårt land dateras till möjligtvis omkring 1 500 f.Kr. eller början av den tidiga metallåldern (ca 1 900 f.v.t.).

En stig markerad med skyltar leder till målningarna i Astuvansalmi, från landsvägen Ristiina–Puumala (från väg nr 4323). Man kommer åt att se på målningarna från en plattform som byggts nedtill.